Jag är om möjligt ännu längre ner i trötthetsträsket än då vi hördes sist. Något som jag söker mig till just nu är berättelser. Om riktiga människoliv, om det rynkiga, skaviga, underbara, kärleksfulla, svåra och härliga med att vara människa. Kan varmt rekommendera serien Sommaren -85 på Yle Arenan. Jag har skrattat och gråtit, känt igen mig och förundrats över hur fint det är egentligen, att få leva med allt vad det innebär av upp och ner i livet.
