Amanda Backholm
About the author
September 11, 2020
 in 
Jobba hållbart

Hur stänger man av sina tankar?

Jag sätter mig på trappsteget, slänger väskorna på marken vid mina fötter. Kilar in telefonen mellan öra och axel och säger: "Vänta, jag ska bara plocka fram min dator, jag ringer just tillbaka". Drar med van hand upp datorn, kopplar upp nätet från min telefon och ringer upp igen. "Okej, nu är jag klar". Medan jag sitter och jobbar i den lilla gränden som leder fram till simhallen kommer en kvinna fram, hon vill in genom dörren bakom mig. "Du sitter framför personaldörren, om du har otur så smäller någon snart upp den rakt i din rygg". Jag mumlar ursäktande och glider ner på marken istället. Fortsätter knappar på datorn medan jag pratar om problemet jag försöker lösa med Ylva per telefon. Tio minuter senare glider jag in i simhallen med huvudet snurrande av tankar och ett problem som fortfarande är olöst.

Jag sätter mig på laven i den infraröda bastun. Medan kroppen långsamt blir varm fortsätter mina tankar att rusa. Det är så mycket som borde fixas idag ännu, men tiden är så kort. Och nu skall jag ju njuta. Ta det lugnt. Varva ner. Jag andas långsamt för att signalera åt kroppen att det är dags att växla om. Tankarna rusar obönhörligt vidare. Fan. Jag har sett fram emot det här hela veckan. Det är min belöning till mig själv för att det är så mycket som gått framåt. Jag vill fokusera på det, inte på allt det som ännu inte är klart. Men hjärnan spinner på.

Efter ungefär en kvart i bastun är jag svettig och vill ut. Tänker att ett varv i poolen kommer att lugna motorvägen som rusar mellan mina öron. Jag dyker djupt och långt. När lungorna börjar bränna spräcker jag den jämna vattenytan med huvudet och drar djupt efter andan. Jag simmar medvetet långsamt och lugnt. Andas ett andetag i taget medan jag bestämmer mig för att det får vara nog nu. Jag har ingen lust att slåss med mig själv. Kliver upp ur poolen, drar på mig badrocken och slinker in i mitt bås på övre våningen.

Sängen knarrar mjukt när jag sätter mig och plockar fram datorn. Det är garanterat inte meningen att den enkla britsen skall fungera som arbetsstation men jag orkar inte bry mig. Klickar fram mig till min att göra lista, flyttar runt det som inte behöver fixas idag, tydliggör de två saker som är så akuta att de inte kan vänta. De två punkterna som fått motorvägen i mitt huvud att fyllas med blinkande ljus som desperat vill fånga min uppmärksamhet. Okej, här är jag nu. Det tar mig 10 minuter att fixa det som behöver fixas.

När jag är klar går jag till ångbastun. Sitter i det eukalyptus doftande rummet med små vattendroppar som rytmiskt droppar från taket. Ångan är så tät att jag är helt osynlig. Det är lugnare i mitt huvud nu. Inte så lugnt som jag vet att det kan vara. Men tillräckligt.

Foto: Jennifer Sandström

Det blev inte som jag hade föreställt mig. Men det blev rätt bra ändå. Ibland går det inte att stänga av. Då får man lyssna istället och hjälpa sig själv så gott det går. Idag var en sådan dag.

More Posts

You Might Also Like

Sorg

Pusselbiten

Vad skall jag göra med den del av mig som bara passar ihop med dig? Det river igen. Hjärtat. Halsen. Läpparna. Munnen. Som om jag långsamt spricker isär. I tusen nya bitar. Spillror som söker efter den biten som är du. 
Dec 2, 2022
Amanda Backholm
Sorg

Barncancergalan

De trötta ögonen i det svullna ansiktet. Jag känner igen den på bråkdelen av en sekund. Så där ser cancern ut. Så där ser cancern i slutskedet ut. Då döden redan flyttat in. 
Sep 28, 2022
Amanda Backholm
Sorg

Den gula jumpsuiten

Jag ser den i ett inlägg på Instagram. Den har vida ben, en t-skjortsaktig överdel och ett trendigt hål i ryggen. En gul jumpsuit. Så jävla snygg. 
Sep 23, 2022
Amanda Backholm