Jag flyttar runt punkterna på min att göra lista. Det jag kallar admin är, återigen, längst ner på listan. När jag ett par timmar in i arbetsdagen når fram till den suckar jag tyst. Stirrar envist på punkten en stund med förhoppningen om att den ska fatta vinken och sköta sig själv. Det gör den naturligtvis inte. Så jag flyttar snabbt den längst ner på följande dags lista. Känner ett enormt motstånd.

Jag promenerade förbi den här synen idag och kände mig så träffad. Alla dessa svampar som ploppat upp över en natt. Kändes så symboliskt och beskrivande för hur det är att vara egenföretagare ibland. Eller i mitt fall just nu. Antalet idéer jag vill förverkliga är helt enkelt inte i samförstånd med tid och arbetskraft.